Tänk på vad du säger till bulan
Det här inlägget är faktiskt en direkt förlängning av inlägg 11 – om utvecklingen av hörseln hos the baby to be – att den nu är så utvecklad att den kan höra ljud utifrån och, enligt vissa källor, även kunna börja ”förstå” saker. Finns otalet sidor med tips och råd om hur man bäst konverserar med sitt ofödda barn, hur man kan börja lära dem saker redan nu och att samtal med bulan är ett ypperligt sätt att stärka föräldra-barnrelationen. Visst; jag kan förstå att ljudet ganska enkelt passerar igenom hud, livmoder, fostervattensfyllda hörselgångar och på det viset kan sätta igång rörelser av trumhinnan. Men; att därifrån ta steget till att mena att man kan prata med hen där inne i livmodern känns för mig rätt hokus-pokus. .
Har iaf själv inget direkt minne av några djupare samtal med varken farsan eller morsan sedan fostertiden. Mitt första riktigt starka minne från barnaåren är att jag står på balkongen i lägenheten vi bodde i då, med ett fast grepp kring balkongräckets metallspjälor, skrikande och snorande för att min mor lämnat mig… för att, medan min moster passade mig, åka och handla. Finns inga spår av något innan dess, allra minst någon form av konversation medan jag fortfarande låg och simmade i fostervatten, naken och språklös.
Hur som helst så ska ljudet inuti livmodern kunna jämföras med att man stoppar in ett par hörselproppar i öronen och sedan sätter ett par hörselkåpor utanpå dessa. Ok, det kanske förklarar lite av varför det är svårt att komma ihåg någon direkt konversation från den tiden. Såvida inte partnern placerar huvudet någon decimeter från magen och tar i för full hals har jag svårt att se att det skulle gå att urskilja några ord överhuvudtaget. Ljud; javisst, men ord, meningar och eventuellt något budskap – jag är skeptisk. Känns lite som de konversationer man kan ha med någon på en högljudd konsert, på krogen eller efter en vältrafikerad väg – totalt meningslöst vad gäller att försöka förmedla ett budskap.
Det kanske mest otäcka vore ändå om det faktiskt gick att börja ge barnet ett språk innan den är född. Föreställ er själva scenariot när förlossningen är klar, mamman äntligen får pusta ut, komma till sans och försöka förstå vad som hänt. Då ropar plötsligt det nyfödda barnet: -Morsan, hit med lite käk innan jag blir vrång och håller er vaken i natt. Nej tack!
Givetvis förstår jag att det kan finnas positiva effekter av att ”prata” med sitt kommande barn. Men gissningsvis är de av mer psykologisk karaktär och sannolikt mest effektiva för de blivande föräldrarna. För att verkligen förstå att det är en liten människa där inne. En människa som inom några kort kommer att vara en egen person. Inte bara en baby, ett barn, en dotter eller son utan en riktig person. En personlighet med egen vilja, egna tankar, egna uttryck, eget språk etc.
Och det är kanske i den vevan man är glad att hörseln och språkmedvetandet inte fungerade helt klockrent under månaderna i magen. Då hade den lille sannolikt kunnat snappa upp en del att använda till sin fördel när det är dags för ridläger, moped, språkresor etc. Typ: – Åhh, vad vi ska skämma bort dig! Pappa ska köpa en cross/hundvalp till dig när du är så stor att du kan köra/ta hand om den. Och du ska alltid få låna bilen. Och vi kommer aldrig att bli arga om du tjuvrökt, druckit eller varit ute för länge.
Tacka evolutionen att det inte riktigt kommit dit. Än.
superpappan 