1000 skruvar och några öl senare var den klar.
Check! En av de större grejerna på att-göra-listan i det allra första inlägget – altanbygget – är numera avklarad och det känns riktigt bra att kunna bocka av en punkt.
Även om det inte direkt har med föräldraskapet att göra så hade det indirekt fått konsekvenser om den inte blivit klar. En missnöjd och gravid sambo är inget att ta för lätt på. Även om hon börjar bli långsammare så är hon fortfarande uthållig och har starka nypor.
Dörren blev dock inte riktigt som jag tänkt mig; sjukt hög tröskel. Måste nog göra om just den detaljen. I övrigt: nöjd.
superpappan 