Att inte ha full kontroll på situationer är något jag inte riktigt gillar. Inte riktigt gillar är förresten en lätt underdrift; jag tycker många gånger att det är rätt otäckt. Jag vill vara ”on top of things”. Detaljer överlåter jag gärna till andra men på det mer övergripande planet ser jag gärna att jag har koll och dessutom en möjlighet att påverka. I den situation jag är i nu är min möjlighet att påverka i stort sett lika med noll. Jag får information, kan ställa frågor och få svar, men kan inte styra det minsta. Frustrerande, klaustrofobiskt och fanimig en riktigt oangenäm situation.
Problemet är att vår blivande lilla skitunge i sten vägrar att lägga sig rätt. Den har som det verkar, gett sig fan på att ligga kvar med fötterna nedåt och knoppen strax under revbenen. Låter väl kanske inte som nån big deal men som förstagångsförälder med hög riskmedvetenhet blir det ganska lätt att börja måla fan på väggen. Sätesbjudningen innebär egentligen inga problem förrän det är dags för krabaten att ta sig ut, men då kan det däremot bli desto trixigare. I Västerbotten har det dessutom tagits ett beslut inom Landstinget att inte förlösa mammor vars barn ligger i sätesläge utan då blir det per automatik kejsarsnitt.
Men, innan man bestämmer sig för att genomföra ett snitt, så finns då något som kallas vändningsförsök. Låter ju snällt, eller hur? De ber väl snällt babyn att vända sig, vilket den då givetvis gör eftersom den förstår att det är kompetent sjukhuspersonal som uppmanar den och sedan är allt lugnt. NOT! Nej, först så injiceras mamman med en tung dos Bricanyl, en ganska vanlig astmamedicin som oftast inhaleras, för att livmodern ska slappna av och därefter blir det med handkraft, vilja och våld som själva vändningen görs. Ser framför mig ett gäng läkare och barnmorskor, klängande på min sambo, samtidigt som de försöker brotta runt en liten försvarslös blivande människa inne i magen. Grekisk-romersk förlossning. Nej, känns inte angenämt alls.
Och alternativet, kejsarsnitt, är ju också förknippat med risker. Det är ett kirurgiskt ingrepp med allt vad det innebär av möjliga komplikationer som infektioner, blödningar, svårläkt sår etc. Känns som ett klassiskt case av pest eller kolera. -Tycker du att vi ska droga din sambo och sedan med våld försöka vända ungen och om nåt går åt pipan kan vi alltid göra ett akut kejsarsnitt? Eller ska vi skita i att testvända och bara boka in en tid när vi sätter kniven i henne? It’s up to you brother…
Nej, i det här fallet är det som sagt inte jag som har kontrollen utan jag måste lyssna på min sambos tankar, försöka kombinera dessa med mina känslor, sedan låta henne fatta beslutet och därefter totalt släppa kontrollen till personalen på Norrlands Universitetssjukhus. Jobbigt? Som fan. Men i det här fallet det enda alternativet.
Så; snart blir det att släppa kontrollen, hoppa ut över avgrunden och be för att det inte är alltför långt till fast mark.