F**k fredagsmys!
En sak som skrämmer mig med föräldraskapet är att falla in i någon äcklig stereotyp roll och bli en sån där blasé Svenssonpappa. En som ALLTID går på badhuset på lördagar, äter pizza på söndagar, åker till samma fjällstuga under påsklovsveckan och det allra värsta – måste fredagsmysa på samma sätt varje jävla fredag. Oavsett allt som händer i världen i övrigt ska det fredagsmysas med standard-tacos, läskeblask och eventuellt en skål med Polly. Jag har verkligen inget emot trevligt samkväm med familjen, tvärtom, jag ser framemot det. Men att det ska behöva vara så likriktat, mallat och så traditionsbundet att det nästan blir religion av det skrämmer mig.
Hoppas verkligen att jag kan bli en så spontan, flexibel, påhittig och crazy pappa som jag i mitt eget huvud tror att jag kan. Sedan får vi väl se hur det blir när verkligheten tränger sig på. Kanske blir det fyrkantiga och ”tråkiga”, det som fanimig nästan kan äckla mig i dagsläget, det mest naturliga i världen. Kanske sitter jag här om något år och bara längtar efter att få röra ut en påse Santa Maria Tacokrydda i Ica Basicköttfärsen, värma några hårda tacoskal och sedan krypa upp i soffan för att titta på ”Hela Sveriges fredag”. Får nästan svettningar över att ens tänka så men vem vet.
Det jag innerligt hoppas är att, i stället för att falla till föga för ovan nämnda skräckscenario, kunna slänga in familjen i bilen och åka på en spontan fredagsutflykt till Holmsund och ta en pizza på ”Kajan”. Eller ta med tacofärsen till stranden och fredagsmysa där om vädret tillåter. Eller, gud förbjude, flytta fredagsmyset till torsdag i stället och sedan låta fredagen bli en lekkväll hos goda vänner. Alternativt utöka fredagsmyset till fler kvällar i veckan. Ponera att vi utökar det till säg; tre kvällar i veckan, blir det kanske väl mysigt då? Att man liksom får en för hög lägstanivå på mysfaktorn och sedan, som en crackmissbrukare, hela tiden måste öka mysighetsnivån tills man riskerar en överdos av mys.
Och om man då till slut känner att det spårat ur och man närmar sig överdosering, hur avgiftar man sig? Försöker ha så omysigt och tråkigt man kan, äter fiskbullar i buljong sju dagar i veckan, bara läser gamla nummer av Hemmets Journal och endast får rita med blyerts, inte använda färgkritor samt endast i nödfall får titta på TV. Och givetvis då bara på repriser?
Kanske är det så att lagom är bäst. Även om ordet lagom kan ge mig både gåshud och kväljningar. Inte för att det på något sätt alltid måste vara wild and crazy men i alla fall ibland. Och gärna oftare än det är gråvardag och lagom. Visst är det så att det är bra många fler vardagar än helger i almanackan men vem har sagt att inte en vardag också kan vara skoj?!
Nej, om någon märker av, ser tecken på eller bara börjar ana antydningar till att jag håller på att trilla ner i fredagsmysgropen; ge mig en örfil, sparka mig i rumpan och be mig släppa hörnflaggan – där vill jag inte hamna. Och tills jag eventuellt ändå hamnat i tacoträsket säger jag: Fuck fredagsmys!
superpappan 