19. Sätesbjudning och annat otäckt

Grekisk-romerskt vändningsförsök?

Att inte ha full kontroll på situationer är något jag inte riktigt gillar. Inte riktigt gillar är förresten en lätt underdrift; jag tycker många gånger att det är rätt otäckt. Jag vill vara ”on top of things”. Detaljer överlåter jag gärna till andra men på det mer övergripande  planet ser jag gärna att jag har koll och dessutom en möjlighet att påverka. I den situation jag är i nu är min möjlighet att påverka i stort sett lika med noll. Jag får information, kan ställa frågor och få svar, men kan inte styra det minsta. Frustrerande, klaustrofobiskt och fanimig en riktigt oangenäm situation.

Problemet är att vår blivande lilla skitunge i sten vägrar att lägga sig rätt. Den har som det verkar, gett sig fan på att ligga kvar med fötterna nedåt och knoppen strax under revbenen. Låter väl kanske inte som nån big deal men som förstagångsförälder med hög riskmedvetenhet blir det ganska lätt att börja måla fan på väggen. Sätesbjudningen innebär egentligen inga problem förrän det är dags för krabaten att ta sig ut, men då kan det däremot bli desto trixigare. I Västerbotten har det dessutom tagits ett beslut inom Landstinget att inte förlösa mammor vars barn ligger i sätesläge utan då blir det per automatik kejsarsnitt.

Men, innan man bestämmer sig för att genomföra ett snitt, så finns då något som kallas vändningsförsök. Låter ju snällt, eller hur? De ber väl snällt babyn att vända sig, vilket den då givetvis gör eftersom den förstår att det är kompetent sjukhuspersonal som uppmanar den och sedan är allt lugnt. NOT! Nej, först så injiceras mamman med en tung dos Bricanyl, en ganska vanlig astmamedicin som oftast inhaleras, för att livmodern ska slappna av och därefter blir det med handkraft, vilja och våld som själva vändningen görs. Ser framför mig ett gäng läkare och barnmorskor, klängande på min sambo, samtidigt som de försöker brotta runt en liten försvarslös blivande människa inne i magen. Grekisk-romersk förlossning. Nej, känns inte angenämt alls.

Och alternativet, kejsarsnitt, är ju också förknippat med risker. Det är ett kirurgiskt ingrepp med allt vad det innebär av möjliga komplikationer som infektioner, blödningar, svårläkt sår etc. Känns som ett klassiskt case av pest eller kolera. -Tycker du att vi ska droga din sambo och sedan med våld försöka vända ungen och om nåt går åt pipan kan vi alltid göra ett akut kejsarsnitt? Eller ska vi skita i att testvända och bara boka in en tid när vi sätter kniven i henne? It’s up to you brother…

Nej, i det här fallet är det som sagt inte jag som har kontrollen utan jag måste lyssna på min sambos tankar, försöka kombinera dessa med mina känslor, sedan låta henne fatta beslutet och därefter totalt släppa kontrollen till personalen på Norrlands Universitetssjukhus. Jobbigt? Som fan. Men i det här fallet det enda alternativet.

Så; snart blir det att släppa kontrollen, hoppa ut över avgrunden och be för att det inte är alltför långt till fast mark.

18. Fisventiler och babyställ

Jag har fått inblick i en helt ny värld. En värld av prylar, hjälpmedel och ”måsten”. Sådant man bara inte kan klara sig utan den dag man får barn. Och nu menar jag inte bara sådant som de flesta av oss förstår kan vara bra att ha med en bäbis där hemma; typ barnvagn, skötbord, hoppborg och andra basala grejor. Nej, nu snackar vi saker ni inte visste att ni behövde förrän ni läste om dem. Alternativt prylar som ni efter att ha läst om dem inte törs låta bli att införskaffa. Saker som marknadsförs med texter i stil med ”minskar risken för plötslig spädbarnsdöd”, ”helt fri från våra vanligaste miljögifter” eller ”skydd mot oönskade inkräktare i barnvagnen”. Sedan dessutom ofta kopplat till en procentsats för att bevisa effekten. -Oj, den här blöjan ger 40% bättre luftflöde kring rumpan och minskar risken för blöjexem med 63%, taget!

Det verkar dessutom inte finnas några gränser, vare sig för uppfinningsrikedomen eller för hur lättpåverkade dessa uppfinnare tror att föräldrar – i synnerhet blivande eller nyblivna – kan bli. Eller kanske är. I och för sig är det väl helt naturligt att nappa på erbjudanden om saker som tillfredsställer ett behov, som minskar en bevisad risk eller som är lösningen på ett stort problem; typ trappgrind, cykelhjälm, mygg-/getingnät etc, men det finns ju så mycket annat. Under mina googlings-sessions på nätet har jag snubblat på en hel del saker jag tidigare inte ens visste fanns. Vissa intressanta och roliga med någon form av funktion och andra som mest bara känns som sätt att profitera på riskmedvetna och osäkra föräldrar. Här följer ett urval av det jag hittat hittills:

Fisventilen Windi

1. Fisventilen Windi – en pryl som man alltså för in i rumpan på sitt kolikbarn och som då dränerar tarmsystemet på gaser varvid barnet får mindre ont i magen och kan fortsätta sova. Har, trots att jag känner ganska många småbarnsföräldrar, aldrig ens hört någon som använt dessa. Iofs kanske inget man skryter om men ändå. Se denna pedagogiska film som försöker visa på effekten men som inte säger ett skit (!) om hur den egentligen funkar: Windifilm

Babyställ för valfri placering av ditt barn.

2. Babyställ – eller sovstöd som det heter i texten. Ett exempel på de här sakerna som talar om ”minskad risk” vilket gör att den träffar mitt i prick på gör-allt-för-att-skydda-ditt-barn-nerven. Bra både för att minska risken (där kom den) för plötslig spädbarnsdöd, men också perfekt när du vill ställa upp barnet i bokhyllan för att det inte ska vara i vägen.

Barnmatberedare.

3. Baby Bullet barnmatberedare – en dedikerad matberedare bara för att göra barnmat. På vilket sätt är denna annorlunda jämfört med en vanlig matberedare? Förutom att den har prefixet ”Baby” och att det följer med portionsburkar med glada gubbar på, kan den omöjligt skilja sig så mycket från den apparat som många hushåll har stående i ett köksskåp och aldrig använder.

Bäbishängare för dörrar – praktiskt eller vansinne?

4. Bäbishängare – yes, precis som det låter. Babykeeper Basic är en sele med krokar så att du t ex kan hänga ditt barn över en dörr. Perfekt när du inte orkar ta hand om barnet och vill ha lite egentid; häng det på insidan av ytterdörren, stäng och lås och ta sedan en sväng till frissan/på krogen/till stranden utan att behöva oroa dig för att älsklingen kan krypa iväg och skada sig på något.

Livmoderimitation för svårsövda barn.

5. Livmoderimiterande hammock – en, enligt deras egen webbsida, helt unik produkt som gör att ditt barn vanligtvis somnar inom tio minuter tack vare att gungan imiterar hur den hade det i mammans livmoder. För endast £250 blir stativ och tygbit ditt. Nog för att jag kanske inte har benkoll på kvinnlig anatomi men jag har lite svårt att se hur man ens skulle få in den där ställningen…

Kommer säkert mer tips på ”bra-ha-prylar” vad det lider. Håll till godo och shoppa loss.

17. Fuck fredagsmys!

F**k fredagsmys!

En sak som skrämmer mig med föräldraskapet är att falla in i någon äcklig stereotyp roll och bli en sån där blasé Svenssonpappa. En som ALLTID går på badhuset på lördagar, äter pizza på söndagar, åker till samma fjällstuga under påsklovsveckan och det allra värsta – måste fredagsmysa på samma sätt varje jävla fredag. Oavsett allt som händer i världen i övrigt ska det fredagsmysas med standard-tacos, läskeblask och eventuellt en skål med Polly. Jag har verkligen inget emot trevligt samkväm med familjen, tvärtom, jag ser framemot det. Men att det ska behöva vara så likriktat, mallat och så traditionsbundet att det nästan blir religion av det skrämmer mig.

Hoppas verkligen att jag kan bli en så spontan, flexibel, påhittig och crazy pappa som jag i mitt eget huvud tror att jag kan. Sedan får vi väl se hur det blir när verkligheten tränger sig på. Kanske blir det fyrkantiga och ”tråkiga”, det som fanimig nästan kan äckla mig i dagsläget, det mest naturliga i världen. Kanske sitter jag här om något år och bara längtar efter att få röra ut en påse Santa Maria Tacokrydda i Ica Basicköttfärsen, värma några hårda tacoskal och sedan krypa upp i soffan för att titta på ”Hela Sveriges fredag”. Får nästan svettningar över att ens tänka så men vem vet.

Det jag innerligt hoppas är att, i stället för att falla till föga för ovan nämnda skräckscenario, kunna slänga in familjen i bilen och åka på en spontan fredagsutflykt till Holmsund och ta en pizza på ”Kajan”. Eller ta med tacofärsen till stranden och fredagsmysa där om vädret tillåter. Eller, gud förbjude, flytta fredagsmyset till torsdag i stället och sedan låta fredagen bli en lekkväll hos goda vänner. Alternativt utöka fredagsmyset till fler kvällar i veckan. Ponera att vi utökar det till säg; tre kvällar i veckan, blir det kanske väl mysigt då? Att man liksom får en för hög lägstanivå på mysfaktorn och sedan, som en crackmissbrukare, hela tiden måste öka mysighetsnivån tills man riskerar en överdos av mys.

Och om man då till slut känner att det spårat ur och man närmar sig överdosering, hur avgiftar man sig? Försöker ha så omysigt och tråkigt man kan, äter fiskbullar i buljong sju dagar i veckan, bara läser gamla nummer av Hemmets Journal och endast får rita med blyerts, inte använda färgkritor samt endast i nödfall får titta på TV. Och givetvis då bara på repriser?

Kanske är det så att lagom är bäst. Även om ordet lagom kan ge mig både gåshud och kväljningar. Inte för att det på något sätt alltid måste vara wild and crazy men i alla fall ibland. Och gärna oftare än det är gråvardag och lagom. Visst är det så att det är bra många fler vardagar än helger i almanackan men vem har sagt att inte en vardag också kan vara skoj?!

Nej, om någon märker av, ser tecken på eller bara börjar ana antydningar till att jag håller på att trilla ner i fredagsmysgropen; ge mig en örfil, sparka mig i rumpan och be mig släppa hörnflaggan – där vill jag inte hamna. Och tills jag eventuellt ändå hamnat i tacoträsket säger jag: Fuck fredagsmys!

16. Faderlig förlossningspanik

Edward Munks pappa med förlossningsångest? ©AP

Idag var faktiskt första gången som det verkligen gick upp för mig att det börjar närma sig. Och då som i; rätt jävla snart. Jag är fullt medveten om att vi just ni är i vecka 34 + 5 men att det också i klarspråk betyder att – det inte vore helt orimligt att det skulle kunna bli imorgon – blev jag varse idag.

Sambon ringde i förmiddags och meddelade att: ”jag har pratat med förlossningen och de vill att jag åker in…”. Ljudet från när hakan träffade stengolvet blandades upp med ljud från min mun som på eget initiativ började ställa frågor. -Va? Nu? Förlossningen, du menar väl MVC? Eller?!

Upprinnelsen är att hon under några dagar haft ont på höger sida av magen och trots mina påtryckningar dragit sig för att ringa barnmorskan. När till slut smärtan blev för jobbig var givetvis familjecentralen stängd pga utbildning och enda alternativet förlossningen. Biten om att MVC var stängt framgick dock inte vid telefonsamtalet. Alternativt slog min selektiva hörsel till i och med att ordet ”förlossning” nämndes.

När jag förstod att det sannolikt inte var dags för nedkomst idag, utan att smärtan troligen berodde på att någon där inne utövar tryck på diverse organ, var det dock redan för sent – jag var försatt i panic-mode. Hjärnan gick på högvarv med fokus på allt som inte var klart hemma. ”Men helvete, väskan är inte packad. Och vad fan var det nu man skulle ha med sig? Kläder, tvättlappar, blöjor, trallskruv, balkbeslag… nej… det sista är till altanen… Och det helvetet är inte heller klart… fuck, där ville ju sambon sitta när hon kom hem från BB. Och barnvagn; inte ordnad.”

Så där höll det på under hela mitt nästa möte. Har dålig koll på vad mötet handlade om, om jag pratade något eller ens vilka som var med. Förhoppningsvis svarade jag inte ”ja” på några frågor om mera jobb för då blir det till att ta in konsulter för att göra altanen klar. Eller för att packa väskan.

Så här med några timmars distans är det både med lättnad och ett uns uppgivenhet jag konstaterar att det inte blev någon förlossning idag. Lättnad för att det känns lite väl tidigt och uppgivenhet för att de ska bli kul att träffa hen där inne. Men, nu kanske altanen hinner bli klar i helgen istället. Och väskan bli packad. Eller jag…

15. Öl för ”gravida pappor”

Dagens inlägg blir kort och gott (väldigt gott faktiskt) ett dryckestips. Så här i väntans tider, allra helst när det som för oss snart börjar närma sig leveransdatum (och trots att det är sommarväder och ölsäsong), har jag börjat se mig om efter alkoholsvagare dryckesalternativ. Nu är det inte imorgon det är dags samt att det vanligtvis inte heller brukar ploppa ut ett barn utan någon form av förvarning, men ändå; ju närmare vi kommer, desto mer nykter vill man sannolikt vara.

Så; till andra blivande pappor, och givetvis till alla övriga som också gillar öl, kommer här ett sjuhelvetes tips – en maltdryck ni helt enkelt inte får missa. Notera att det är en lättöl. Yes, ni hörde rätt, lättöl. Men inte något alkoholfattigt, fucking-close-to-water-blask typ Sofiero eller Pripps utan en fantastiskt välsmakande liten rackare med namnet ”Kusken” från Hantverksbryggeriet i Västerås. En frisk, humlig och ”stor” ale som trots detta är bilförarvänligt. Enligt min mun en fullpoängare!

Fick i mig inte mindre än tre sådana under en förlängd after work i vintras och saknade nästan inte procenten alls, plus att jag som bonus kunde köra bil hem efteråt. Och ja, de dracks under en period på cirka tre timmar. Och ja, bilen kördes inte hem förrän efter ytterligare drygt tre timmar så jag borde, i både lagens och min egen mening, ha varit rejält nykter vid det laget.

Stort tack till Restaurang Viktoria i Umeå för att ha tillhandahållit denna lättölens Rolls Royce, hade nog aldrig hittat den utan er. Och samtidigt: fan ta samma restaurang som numera gjort att jag inte klarar av att dricka den lättöl som serveras på stamlunchhaket. Tvi för er!

Så; ut och köp Kusken nu, drick och njut men ge fan i bilen om ni får i er för många. För även lättöl är sprit enligt min bilskolelärare.

14. Förbjud barn på flyget!

Poppis på planet.

Ungefär de tankarna har flugit (förlåt…) genom huvudet mer än en gång när man haft oturen att hamna inom några rader från de semesterstressade småbarnsföräldrarna och deras totalt okontrollerbara kids. Ni vet hur det är; resan är planerad sedan ett halvår, allt är betalt till slut är man äntligen på väg. Nästan så att man sett fram emot att spendera åtta timmar instängd i ett aluminiumrör på 30 000 fot, titta på pixlig film, spela Tetris och dricka vin ur plastmugg. Men inom loppet av tio minuter, strax efter att planet taxat ut till startbanan, är ”äntligen-på-väg-känslan” som bortblåst.

Innan planet ens kommit upp i luften har unge nummer ett redan hunnit lugga sin lillebror så att han börjat gråta, blivit åthutad av sin mor för tilltaget och därför själv börjat gråta och sedan, i affekt, kastat sin nyöppnade Yoggi i pappas knä. Bingo! Bara sju timmar och femtio minuter kvar till New York. Impulsen att fråga flygvärdinnan efter en VW (valium och whisky) undertrycks med hjälp av djupandning och meditation till kartbilden över flygrutten – snart, snart, snart är vi framme.

Tror det är en kombination av maktlöshet och det utsatta läget som gör att irritation och ilska ganska snart övergår till uppgivenhet och sympati. Från att haft funderingar på att smacka till pappan i nacken med Lonely Planets guide till New York och be honom göra något åt det treåriga brandlarmet på sätet bredvid sitter jag snart och tycker synd om honom. Även han ser uppgiven ut. Lite som om han funderade på varför de inte tagit bilen till Legoland istället. Sluppit bli uttittad av övriga resenärer och att nickande behöva be om ursäkt efter varje incident.

Snart är det min tur att vara den där pappan. Lyckligt ovetande om att även nästa gråtattack kommer att väcka farbror rysk gangster på raden bakom. Samt det faktum att jag kommer att tvingas betala kemtvätt av sura tantens klänning efter att en halv banan landat på henne. Och jag kommer att vara lugn, förstående, pedagogisk, tröstande och lagom sträng. Det är ju ändå barn vi pratar om och barn måste få vara barn, även på ett flygplan. Dessutom kommer jag totalt att ha förträngt att jag någonsin resonerat som i början av detta inlägg.

För att vara på den säkra sidan kanske det ändå är smart att ha hjälm för att skydda sig mot Lonely Planet. Alternativt kevlarväst beroende på vem som sitter på raden bakom.

13. Svindyrt med barn!

Var nog svindyr som barn.

Visst, jag förstår att det kostar pengar att ha barn, men; lite beroende på vad de små har för fritidsintressen kan kostnadsnivån variera rätt rejält. Från hanterbart till tammesatan helt barocka summor. Pratade med en bekant vars båda pojkar spelar ishockey (och fotboll och innebandy och åker skidor och…) och ganska snabbt under samtalet inser jag att min kompetensnivå vad gäller priser på hockeygrejor är noll. Har själv aldrig spelat ishockey, troligen pga att mina föräldrar, som förutom nästan obefintligt sportintresse, gjorde sitt yttersta för att hålla mig aktiverad med andra, billigare idrotter.

Att punga ut med mellan tio och femtontusen per år på utrustning, läger, avgifter hit och medlemskap dit är tydligen helt normalt. Per barn. Totalt lägger de alltså i runda slängar 25 000 SEK av sina surt förvärvade slantar på ETT intresse. Sick! Lägg därtill ytterligare tusenlappar för de övriga sporterna. Skulle intresset ha varit hästar har situationen om möjligt varit ännu värre. Häst, stallplats, tränare, hästtransport etc etc; en vansinnigt dyr hobby.

Finns det inget test man kan göra för att få reda på om ens barn har talang för något specifikt? Ett dna-test med talangmarkörer. Topsa barnet, skicka stickan till Statens Provningsanstalt eller liknande och två veckor senare kommer resultaten hem i brevlådan. På svarsprotokollet kan utläsas procentuell sannolikhet att barnet kommer att kunna hålla elitnivå inom ett urval av olika idrotter och andra intresseområden. Ishockey 34%, ridning 49%, pianospel 86%, orientering 8%, gymnastik 83%, politik 33% etc.

Med ett sånt test som underlag skulle man som förälder på ett enklare sätt kunna väga kostnader mot framtida intäktsmöjligheter. Hög procent på ett dyrt intresse med möjlig, hög avkastning kan innebära att det ändå är värt att ta smällen medan en låg procent på samma intresse ger möjlighet för föräldern att påverka barnet att tänka om. -Men inte är väl ridning något för dig?! Tänk vad mycket roligare det är att spela schack. Du slipper mocka skit, ramla av och slå dig och betala hovslagare.

Skulle spara både föräldrars tålamod och pengar samtidigt som barnet skulle slippa få sin självbild krossad över att, trots intresse, inställning och ambition, inse att hen inte kommer kunna bli en ny Zlatan. Eller en ny Annie Lööf. Win-win!

Så alla uppfinnare där ute; ni har bara några år på er innan jag behöver testet. Sätt fart!

12. Om att prata med ”bulan”

Tänk på vad du säger till bulan

Det här inlägget är faktiskt en direkt förlängning av inlägg 11 – om utvecklingen av hörseln hos the baby to be – att den nu är så utvecklad att den kan höra ljud utifrån och, enligt vissa källor, även kunna börja ”förstå” saker. Finns otalet sidor med tips och råd om hur man bäst konverserar med sitt ofödda barn, hur man kan börja lära dem saker redan nu och att samtal med bulan är ett ypperligt sätt att stärka föräldra-barnrelationen. Visst; jag kan förstå att ljudet ganska enkelt passerar igenom hud, livmoder, fostervattensfyllda hörselgångar och på det viset kan sätta igång rörelser av trumhinnan. Men; att därifrån ta steget till att mena att man kan prata med hen där inne i livmodern känns för mig rätt hokus-pokus. .

Har iaf själv inget direkt minne av några djupare samtal med varken farsan eller morsan sedan fostertiden. Mitt första riktigt starka minne från barnaåren är att jag står på balkongen i lägenheten vi bodde i då, med ett fast grepp kring balkongräckets metallspjälor, skrikande och snorande för att min mor lämnat mig… för att, medan min moster passade mig, åka och handla. Finns inga spår av något innan dess, allra minst någon form av konversation medan jag fortfarande låg och simmade i fostervatten, naken och språklös.

Hur som helst så ska ljudet inuti livmodern kunna jämföras med att man stoppar in ett par hörselproppar i öronen och sedan sätter ett par hörselkåpor utanpå dessa. Ok, det kanske förklarar lite av varför det är svårt att komma ihåg någon direkt konversation från den tiden. Såvida inte partnern placerar huvudet någon decimeter från magen och tar i för full hals har jag svårt att se att det skulle gå att urskilja några ord överhuvudtaget. Ljud; javisst, men ord, meningar och eventuellt något budskap – jag är skeptisk. Känns lite som de konversationer man kan ha med någon på en högljudd konsert, på krogen eller efter en vältrafikerad väg – totalt meningslöst vad gäller att försöka förmedla ett budskap.

Det kanske mest otäcka vore ändå om det faktiskt gick att börja ge barnet ett språk innan den är född. Föreställ er själva scenariot när förlossningen är klar, mamman äntligen får pusta ut, komma till sans och försöka förstå vad som hänt. Då ropar plötsligt det nyfödda barnet: -Morsan, hit med lite käk innan jag blir vrång och håller er vaken i natt. Nej tack!

Givetvis förstår jag att det kan finnas positiva effekter av att ”prata” med sitt kommande barn. Men gissningsvis är de av mer psykologisk karaktär och sannolikt mest effektiva för de blivande föräldrarna. För att verkligen förstå att det är en liten människa där inne. En människa som inom några kort kommer att vara en egen person. Inte bara en baby, ett barn, en dotter eller son utan en riktig person. En personlighet med egen vilja, egna tankar, egna uttryck, eget språk etc.

Och det är kanske i den vevan man är glad att hörseln och språkmedvetandet inte fungerade helt klockrent under månaderna i magen. Då hade den lille sannolikt kunnat snappa upp en del att använda till sin fördel när det är dags för ridläger, moped, språkresor etc. Typ: – Åhh, vad vi ska skämma bort dig! Pappa ska köpa en cross/hundvalp till dig när du är så stor att du kan köra/ta hand om den. Och du ska alltid få låna bilen. Och vi kommer aldrig att bli arga om du tjuvrökt, druckit eller varit ute för länge.

Tacka evolutionen att det inte riktigt kommit dit. Än.

11. En ofödd rocker

En bad ass rocker baby

Någon gång kring vecka 24-26 ska det tydligen vara så att innerörat på det lilla knytet i min sambos mage är mer eller mindre färdigutvecklat vilket då innebär att hen kan börja ”höra” och reagera på ljud. T ex kan plötsliga ljud, helst när det är i övrigt är tyst, generera lika plötsliga rörelser. Att någon (jag t ex) nyser nattetid skulle då sannolikt kunna vara något som väcker både den blivande mamman och den blivande sonen/dottern. Med det i åtanke känns det skönt att nedkomsten förhoppningsvis är avklarad innan värsta hösnuvan slår till. Att ha svarta ringar runt ögonen pga sömnbrist ligger mer på föräldrarnas lott än en nyfödd stackares som inte kan ge tillbaka på samma sätt som t ex en halvsovande gravid kvinna – med en fot i skrevet från andra sidan sängen.

Hur som helst skapar detta faktum, att hen faktiskt kan höra, förutsättningar för att redan nu börja påverka musiksmaken i rätt riktning. Mix Megapol, Riks FM och andra kommersiella skvalkanaler är numera totalt bannlysta hemmavid plus att jag har pillat bort knapparna för att välja kanaler på sambons bilstereo så att det bara är P1 som funkar. Vill ju inte oavsiktligt exponera den ofödde för alltför stora mängder musik utan distade gitarrer och då är P1 ett bra alternativ.

Har också börjat öka frekvensen av både gamla hårdrocksklassiker och nyare, tyngre musik i de spellistor som spelas hemma. Att dessutom, väldigt diskret, höja volymen när blivande mor och barn är i närheten borde förbättra oddsen ytterligare för att det blir mindre Smurfhits och mer Rage Against the Machine som önskas på knattediskona om några år. I stället för ”Vyssan lull”, ”Sov du lilla videung” och andra rätt mesiga vaggvisor finns det alternativ som WASP’s vemodigt vackra ”Sleeping in the fire”, storslaget atmosfäriska ”Silent lucidity” med Queensryche och såklart ”Black” med Pearl Jam. Spellistor för förlossning, hemkomst och nattliga amningar är påbörjade och kommer givetvis att läggas upp här för att underlätta för andra i samma sits.

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, hell yeah.

10. Mario farligare än kokain?

Super Mario farligare än kokain?

Råkade för någon vecka sedan snubbla in på en sida med resultat från en ”studie” om hur det går för barn till föräldrar med olika typer av beroendeproblem. Med tanke på både sidans utseende och språkbruket är min personliga gissning att ”studien” var fullständigt ovetenskaplig och sannolikt med en hidden agenda. Trots detta fortsatte jag att läsa. Det togs upp allt från Svensson-beroenden som tobak och alkohol, lite tyngre grejer som narkotika av olika slag samt mer moderna och hippa varianter som dataspel, shopping, sex och social bekräftelse (?).

Enligt denna ”undersökning” – för vilken det även var ytterst otydligt hur den genomförts – var resultatet slående. De barn som i minst utsträckning ärvde sin/sina föräldrars beroendeproblematik var barn till tobaks- och narkotikaberoende föräldrar och de som utsikterna var sämst för var barn till sex- och dataspelsberoende. Hmm… intressant…

OM (!) det här nu vore statistiskt säkerställt, genomfört enligt konstens alla regler och av ett seriöst företag/myndighet skulle det i en handvändning förändra perspektivet för många föräldrar. I stället för att tjata om hur farligt rökning är, att tobak är inkörsport till tyngre droger och att akta sig för ecstasy-spetsade drinkar på Kos-resan skulle fokus flyttas till helt andra saker. Playstation-, Xbox- och Wii-konsoller skulle förpassas till källarförråd alternativt slängas på tippen (givetvis på en miljöcertifierad återvinningsstation), surfplattor och smarta mobiltelefoner skulle regelbundet rensas från smyginstallerade spel och ord som Tetris, Zelda och Sims börja räknas som svordomar på skolor och fritidsgårdar.

Och det samtal som många föräldrar bävar inför – det om blommor och bin – skulle bli ytterligare stigmatiserat och jobbigt då vetskapen om att sex, om man gillar det så mycket att det stör vardagen, kan förstöra även för kommande generationer. Funktionen ”föräldralås” på digitala TV-mottagare skulle troligtvis också gå en ny vår till mötes. Istället för att att vara en feature som idag bara ställer till problem då man råkat aktivera den, inte kan lösenordet och därför bara får titta på ”Fråga doktorn” och ”Hela Sveriges fredag” skulle den mest frekvent ställda frågan hos TV-leverantörernas kundtjänster bli: ”Hur i h*vete slår jag på föräldralåset på boxen så inte sonen/dottern kan titta på C-more Film efter midnatt?”.

Tänk att, med en vetenskaplig studie i ryggen, lugnt kunna förklara för sin dotter eller son att: -Klart du kan prova lite kokain, bara du håller dig från att ligga med någon efteråt. Och kommer jag på dig med att spela Angry Birds på telefonen så blir det utegångsförbud fram till jul.

Nja, jag är nog för traditionell för att klara ett sånt regimskifte. Plus att texten ”Legalize it” på sidan skvallrar om att det kanske i första hand inte är en vetenskaplig artikel… Så; jag tänker fortsätta upprepa det mantra som man blivit matad med sedan skolåren: Nej till droger!

Förutom tobak. Och alkohol i måttliga mängder. Helst om det är ett rejält Amarone eller en iskall ale.

Skål!